Efter en långsam nedgång i temp hos Mayah under kvällen och natten mellan 041226 och den 27:e väntade vi på temperaturökningen och att hennes förlossning skulle starta. Temperaturen gick långsamt upp också och vattnet gick först vid 19.15 på kvällen den 27:e. Då hade Mayah också kraftiga värkar och första valpen kom 19.30. En tik som vägde 575 gram. Mayah blev helt upptagen med den lilla som hon tvättade och tvättade. Mjölk hade Mayah direkt och tikvalpen verkade pigg och hungrig. Hon fick rosa band. Sedan dröjde det innan nästa valp kom. Klockan hann bli 20.55 innan nästa föddes. Även det en tik på 575 gram. Hon fick rött band. Därefter lade Mayah sig till rätta och tog det väldigt lugnt. När klockan blev 00.00 ringde vi till veterinären på jour som ville att vi skulle komma in med henne.

Under färden till Vännäs hann hon föda två valpar i bilen. En hane på 575 gram (vitt band)och en tik på 425 gram (svart band). Väl framme hos veterinären slog de en röntgenbild där vi tydligt kunde se att det var två valpar kvar. De låg dock långt fram i buken på henne så det skulle med all sannorlikhet dröja innan de kom ut. Mayahs kalkvärde kollades också, vilket var helt normalt. Med hennes historik som ganska värksvag med långa utdragna förlossningar så fick hon i alla fall tillskott injicerat och vi fick åka hem igen. Hemma så födde Mayah en hanvalp klockan 03.55 som vädge 550 gram. Han fick blått band. Sedan lade hon sig ännu en gång till rätta med valparna och tog det lugnt. Hade vi inte vetat från röntgen att hon hade en kvar så hade vi nog trott att hon var färdig. Till sist fick hon svaga värkar men inget vatten kom och Mayah var väldigt trött och sliten. Vi åkte in och gjorde kejsarsnitt där det visade sig att den sista valpen satt fast med huvudet i bäckenet på Mayah och hon kunde inte få ut den på normalt sätt. Den valpen var död. Efter operationen var Mayah ordentligt utslagen, ja, jag också för den delen. Hon tog lång tid på sig att vakna upp och kunde sedan inte gå ut till bilen utan hjälp.

När vi kom hem gick hon själv något stappligt från bilen till valplådan sedan låg hon på sidan med valparna hela natten utan att lyfta på huvudet en gång. Det var jobbigt att se henne på dålig, men redan nästa dag var hon sitt vanliga jag igen och tog hand om valparna på bästa sätt. Valparna verkar må bra nu två dagar efter förlossningen och vi hoppas givetvis att vi får behålla dem allihopa. Tyvärr blev det ju inte så många som vi hoppats och trott på och många valpköpare kommer att bli besvikna (igen!).

Kissen firar jul och nyår hos oss - en kul kille, enligt flickorna. Främst Seven är mycket förtjust.